AV1 i Kristianstad: Från trauma och total isolering till klassrummet

Hur tar man sig an utmaningen att introducera en skola för ett barn som inte ens vet vad en skola är? Och hur får man ett barn med djupt rotat trauma att våga lämna tryggheten och prova det okända?

För Kristianstads kommun handlar arbetet med AV1-robotar inte om snabba lösningar, utan om att skapa trygghet, bygga relationer och hitta flexibla vägar tillbaka till undervisningen för elever som tappat kontakten med skolan. Eller som en bra start för den som aldrig ens har klarat av att börja.

Ann-Charlotte ”Lotta” Ek Byrhult är specialpedagog på Nygårdsskolan – en liten anpassad skola för årskurs 1-9. Eleverna som går på skolan har en intellektuell funktionsnedsättning och autismdiagnos. 

– Inför sommaren 2023 fick vi besked om att en elev som tidigare inte varit på skola eller förskola skulle börja på vår anpassade grundskola till hösten, berättar Lotta.

Total social isolering på grund av trauma

Eleven hade svåra traumatiska upplevelser förknippade med sjukdom och sjukhusvistelser och kunde på grund av dessa inte längre förmå sig att åka bil. I utgångsläget var det inte heller möjligt för eleven att lämna sitt hem för att till exempel gå till lekplatsen, skogen eller affären. Det hade gått så pass långt att barnet bara vistades i sitt hem med föräldrarna och ett syskon.

»Ingen släpptes in genom dörren där hemma«

Eleven hade inget socialt umgänge med jämnåriga och ingen erfarenhet alls av skola – annat än vad hon hade sett på film eller på YouTube.

– Vi började klura på hur vi skulle lösa det här, berättar Lotta. Vi måste hitta på något, för vi vill ju ha henne i skolan.

‍

Nyfikenheten var en bra väg in

Lotta började skapa en relation genom att åka hem till eleven med planen att väcka nyfikenhet.
– Vi ville försöka göra henne intresserad och medveten om vad en skola kan vara.

Lotta blev mottagen och insläppt. Eleven var nyfiken. Hon förknippade skola med Barbie och vad hon sett på film, så hon ville ”leka skola” med Lotta.

– Jag tänkte att vi måste visa mer vad är en skola och vad det innebär. 

Lotta började fotografera skolans miljöer och tog med bilderna hem för att visa hur skolan såg ut. Eleven visade först ett ganska ljummet intresse. Men när Lotta tog med material från klassens mentor och började hålla små lektioner hemma förändrades något.
– Vi hade lektioner och i början orkade hon ungefär tio minuter. Efter hand orkade hon längre och längre. 

» … i början orkade hon ungefär tio minuter. Efter hand orkade hon längre och längre«

Varje onsdag åkte Lotta hem till eleven. Varje gång med en väldigt tydlig arbetsgång och när Lotta lämnade deras hem sov eleven resten av dagen. Det var en riktig ansträngning, men utvecklingen gick framåt.

Hela hösten och nästan hela våren fortsatte arbetet på ungefär samma sätt. Sedan var det dags att börja fundera över vad nästa steg kunde vara.

Det var då Lotta ringde Camilla Johnsson som är specialpedagog och arbetar inom den centrala barn- och elevhälsan i Kristianstads kommun.

– Jag frågade om den här AV1-roboten och om det kunde vara något för oss. Hon nappade direkt! Vi pratade med vårdnadshavarna och mentorn och alla var på. 

» Klasskamraterna fick gå iväg med iPaden och se hur det såg ut från robotens ögon, så att de kände sig trygga«

‍

Klasskamraterna fick prova på AV1

Strax innan sommaren började de därför med att skola in roboten i klassrummet för att barnen på skolan skulle få tid på sig att lära känna den. Eleverna fick turas om att ha AV1 bredvid sig på lektionerna och de fick även testa hur det var att se lektionen och klassrummet från den andra sidan.

– De fick gå iväg med iPaden och se hur det såg ut från robotens ögon, så att de kände sig trygga med det.

AV1 blev som en i klassen.

Efter ett tag tog Lotta med sig iPaden hem till eleven så att hon fick träffa mentor och klasskompisarna genom iPaden och säga hej innan det var dags att introducera den som en del av skoldagen.

– När höstterminen började tog klassläraren över besöken hemma hos eleven, berättar Lotta. Och jag backade lite. Så blev det två besök i veckan. 

Läraren åkte hem till eleven och hade en mattelektion och en språklektion. De införde även en morgonlektion med klassen via AV1 där hon var med och sjöng morgonsången och följde genomgången av vad som skulle hända under dagen.
– På så vis kunde hon följa klassen varje dag på sitt sätt!

‍

Började lämna hemmet

När eleven hade börjat med AV1 började hon visa nyfikenhet på att röra sig utanför och lämna hemmet. Hon ville gå till mataffären i byn med föräldrarna för att någon i klassen pratat om att det fanns ”slime” där. Något som väckte nyfikenhet och lockade. Nästa steg var att hon började cykla och kom längre bort från sitt hem efter hand.

En annan sak som skapade inkludering och social tillhörighet var att klassen tog med sig AV1 till aktiviteter utanför skolan. Då kunde eleven följa med dem när de bakade eller åkte till simhallen eller ishallen.

– En dag på senhösten åkte några elever från klassen till skogen nära elevens hem och träffade henne, berättar Lotta. 

Det började i liten skala och ökade på tills hela klassen åkte till skogen och eleven mötte upp dem där. De första gångerna följde vårdnadshavarna med henne bort till skogen. Men efterhand kunde mentorn som hon var trygg med komma och hämta henne och promenera bort till de andra en gång i månaden.

‍

»När skolan börjar efter sommaren ska jag åka dit och träffa min klasskamrater«

‍

Så en dag ville eleven sätta sig i bilen som hon hade en sådan knepig relation till. Hon följde med mamman och satt i bilen ett par gånger innan hon sa att mamman fick starta den. Nyfikenheten hade tagit över och mamman körde till butiken i grannbyn.

– Eleven sa att ”när skolan börjar efter sommaren ska jag åka dit och träffa mina klasskamrater”. Och nu i augusti kom hon åkande tillsammans med familjen i bilen till skolan. 

Två dagar i veckan är hon på plats i skolan och övriga dagar är hon med via AV1. Lotta berättar att de ökar på successivt och har med sig eleven i det tempot också. 

– Snart är hon nog här helt och hållet!

Vände 100% frånvaro till framgång

Det började med frågeställningen ”Hur presenterar man en skola för någon som inte ens vet vad en skola är?”

Lotta sammanfattar att det handlar om att lyssna och försöka hitta en väg utifrån elevens önskemål och fånga upp när hon är nyfiken.
– Mixa metoder och testa olika.

Med oändligt tålamod, en stöttande kommun som Kristianstad i ryggen och en AV1 som hjälpmedel har Lotta och hennes kollegor lyckats med det som skulle kunna ha upplevts som en omöjlighet. På två år har de vänt 100% frånvaro och en total social isolering till en riktig framgångsberättelse.

‍

‍