AV1 i Skövde: Skolrobot som stöd i återgången till hemskolan
Pedagogiskt center använder AV1 för att skapa tryggare övergångar från SU-grupp till klassrum
Skövde kommun har under de senaste åren byggt upp nya stödformer för elever med hög skolfrånvaro, omfattande behov av särskilt stöd och svårigheter att fungera i den ordinarie skolmiljön. Inom Pedagogiskt center samlas kommunens akutskola, resursskola och en kommungemensam särskild undervisningsgrupp för elever som behöver mindre sammanhang och individuella lösningar för att kunna delta i undervisningen.
Som en del av arbetet började verksamheten använda AV1-roboten som stöd för en elev som under lång tid undervisats utanför sin hemskola. Genom roboten kunde eleven successivt delta i undervisningen, återknyta kontakten med klasskamrater och vänja sig vid skolmiljön i sin egen takt. Erfarenheterna från arbetet visar att AV1 kan fungera som ett stöd i övergångar tillbaka till skolan och bidra till ökad trygghet, delaktighet och uthållighet för elever med stora behov av anpassningar.
Artikeln bygger på webbinariet Närvarostudion - Skolrobotar som bro från SU-gruppen till hemklassrummet, november 2025.
När den vanliga skolan inte räcker till har Skövde kommun en akutskola, en kommunal SU-grupp och en resursskola. Verksamheterna samlas inom Pedagogiskt center, som startade i januari 2025.
– I de två första tillhör man en hemskola och i den tredje skrivs man över så att man tillhör oss, säger Hanna Petrini, lärare på Pedagogiskt center.
Pedagogiskt center innehåller akutskola, resursskola och en kommungemensam särskild undervisningsgrupp – en central kommunal resurs för elever med omfattande behov av stöd. Alla elever är där under olika lång tid.
– Målet är ju alltid att man ska komma tillbaka till sin hemskola eller till sin klass på något sätt. Hur länge de blir hos oss varierar, säger Hanna.
»Målet är alltid att man ska komma tillbaka till sin hemskola eller till sin klass på något sätt«
Vägen tillbaka till hemskolan
Det var när en elev skulle få en chans att komma tillbaka till sin hemskola från en SU-grupp som Hanna och hennes team började använda AV1.
– Vi har haft en elev som har gått hos oss ända sedan januari och det var dags att börja skola tillbaka. Men eleven hade ett väldigt stort motstånd kring detta. Han ville inte och han trivdes väldigt bra – det är ju positivt såklart.
Tillsammans med hemskolan började de planera för återgången.
– Vi satt tillsammans med hemskolan och gjorde en plan för hur den här återgången skulle gå till och då dök idén upp om att använda AV1 som en del i invänjningsprocessen.
Hanna presenterade förslaget för elevens lärare och åkte till hemskolan för att visa hur roboten fungerar.
– Jag presenterade förslaget för läraren och åkte över till henne och visade den och hur den funkar. Den initiala reaktionen var inte jättepositiv. Men hon ville ge det en chans.
Inför första lektionen diskuterade de placering, teknik och vilka lektioner som skulle fungera bäst.
– Vi pratade om var den skulle stå för att inte störa den övriga klassen. Testade ljud och teknik så att vi fick ordning på allt och bestämde vilka lektioner som var lämpliga att eleven skulle vara med på.
En lektion i taget
Det började med en lektion på fredagar innan man senare ökade på.
– Här fick vi lära oss att man inte kan tänka på allt på en gång. Vi skulle vara med på Grej of the Day men vi fick lite bekymmer när projektorn gick igång och belysningen i klassrummet gjorde att vi inte kunde se ordentligt.
Hanna berättar att de inte ville störa undervisningen så de hängde med så gott det gick. Inför nästa tillfälle hade miljön i klassrummet justerats för att fungera med roboten och de hade genomfört ett test för att försäkra sig om att allt blev bra. Efter det fungerade det bättre och eleven kunde följa med och titta.
»Han fick känna sig viktig«
Eleven deltog allt mer i undervisningen från en annan lokal tillsammans med Hanna. Därifrån kunde eleven hänga med i klassens schema via sin iPad vilket Hanna berättar fungerade mycket bra.
– Han fick också känna sig viktig, för eleverna tyckte det var så spännande att ha en robot i klassrummet som rörde på sig och de kunde höra hans röst.
När eleven senare kom tillbaka på besök till skolan blev reaktionerna positiva – de kände redan honom genom roboten. För eleven blev det ett sätt att stegvis närma sig klassrummet igen.
– Och då fick han växa i det. Det blev väldigt positivt på väldigt många sätt.
»För eleven blev det ett sätt att stegvis närma sig klassrummet igen.«
Roboten gjorde det också möjligt för eleven att lyssna utan att behöva sitta still hela tiden.
– Han kunde följa med och han kunde lyssna, men när energin tog slut – för uthålligheten är en av hans svårigheter – då kunde han röra sig i rummet. Han kunde fortfarande lyssna men han störde ju ingen.
Hanna beskriver hur de tillsammans försökte hitta strategier som hjälpte eleven att orka vara kvar i undervisningen.
– Många tycker om att färglägga eller lägga pussel samtidigt. Vi satt på snurrstolar så han satt och snurrade runt, runt. Det gick ju bra när vi satt själva och inte i ett klassrum. Man måste se att det främjar lyssnandet.
Det handlar om en balansgång, förklarar Hanna. Att hitta saker att göra när man lyssnar som gör att man kan behålla fokus men inte blir distraherad från det som sker i undervisningen.
I dag är eleven tillbaka i sin hemskola, där han deltar i undervisningen i ett mindre sammanhang.
– Men han är på skolan! Och den senaste rapporten jag fick var att det fungerade förhållandevis bra. Och där vill jag ju tro att roboten har varit med och krattat grusgången lite.
