Konsekvenser av social isolering för barn och unga

Tyvärr kan många långvarigt sjuka barn och ungdomar inte gå i skolan under längre perioder. Till exempel kan barn och unga med ME och cancer vara borta från skolan – helt eller delvis – under allt från månader till år (Dowsett & Colby, 1997; Bell, 2016). Att vara borta från skolan under längre perioder innebär minskat umgänge med andra barn och klasskompisar. Vissa barn kan förlora sitt sociala nätverk helt och hållet. Frågan är vilka konsekvenser denna typ av social isolering kan få för dessa personer?

Social isolering och psykisk ohälsa

I en kvantitativ studie av 4227 ungdomar mellan 13 och 19 år undersökte forskare vid norska socialforskningsinstitutet NOVA omfattningen av psykisk ohälsa bland unga. I studien jämförde forskarna ungdomar med och utan nära vänner att anförtro sig till och fann att en betydligt större andel av dem som saknade en nära vän uppgav att de hade depressiva symtom. Mer än 1 av 3 flickor som saknar en nära vän uppgav att de upplevde depressiva symtom (Hartberg & Hegna, 2014).

Att inte kunna gå i skolan på grund av sjukdom är självklart inte samma sak som att inte ha några vänner att anförtro sig åt. Skolfrånvaro leder dock till mindre socialt umgänge och kan för vissa barn innebära att de helt tappar kontakten med vänner (Drachler et al., 2009).

I en annan kvantitativ studie av 4526 ungdomar mellan 13 och 19 år undersökte forskare från norska folkhälsoinstitutet faktorer som påverkar ungas psykiska hälsa positivt och negativt. Bland de faktorer som forskarna valde att undersöka fann de att "socialt stöd från vänner" och "vara med vänner på fritiden" var de faktorer som gav starkast skydd mot psykiska störningar bland ungdomar (Myklestad, Røysamb & Tambs, 2012).

Resultaten från båda dessa studier går i linje med tidigare nationella och internationella studier, som visar att socialt stöd från vänner och bekanta bidrar till att skydda ungdomar från psykiska störningar. (Hirch & DuBois, 1992; Ystgaard, 1997; Kapi, Veltsista, Kavadias, Lekea & Bakoula, 2007).

Social isolering och ensamhet

Många förknippar social isolering med ensamhet. Ensamhet refereras ofta till Perlman och Peplaus (1981) definition. De definierar ensamhet som en negativ känsla – en ensam person upplever en diskrepans mellan önskad och faktisk nivå av social kontakt.

Att vara socialt isolerad är inte detsamma som att vara ensam. Däremot finns det ofta ett samband mellan social isolering och ensamhet. Personer med få kontakter känner sig oftare ensamma än personer med många kontakter (Meeuwesen, Hortulanus och Machielse, 2001; Halvorsen, 2005). Det är synd att vissa barn och ungdomar ska behöva känna sig ensamma. Oavsett vad forskningen säger anser de flesta att ensamhet är en smärtsam känsla.

Det är inte bara olyckligt att vissa barn och unga ska behöva känna sig ensamma, studier har också funnit samband mellan ensamhet och psykisk ohälsa. Det har gjorts mycket empirisk forskning om vuxna och unga som visar ett samband mellan ensamhet och depression (till exempel Qualter, Brown, Munn & Rotenberg, 2010). Några studier har även funnit att vänskapsrelaterad ensamhet i högre grad än föräldrarelaterad ensamhet kan förklara depressiva symtom bland ungdomar. En möjlig förklaring är att vänner är den föredragna källan till socialt stöd under tonåren (Lau, Chan & Lau, 1999).

Forskare har länge känt till att ensamhet hos ungdomar kan leda till depressiva symtom senare i livet. På senare tid har man också sett att ensamma barn löper större risk att drabbas av depressiva symtom i tonåren. I en studie drar forskarna slutsatsen att förebyggande av ensamhet i barndomen kan minska risken för att drabbas av depression i vuxen ålder (Qualter et al., 2010).

Sammanfattning

Många barn med långvarig sjukdom är borta från skolan under längre perioder. Detta minskar dessa barns möjligheter att umgås med andra barn och unga, och vissa förlorar sitt sociala nätverk, vilket är både tråkigt och oroväckande. Forskning visar att det ofta finns ett samband mellan social isolering/ensamhet och psykisk ohälsa, inklusive depressiva störningar.

Källor

1. Bell, D. S. (2016). “ME/CFS in Children” retrieved from http://www.prohealth.com/library/showarticle.cfm?libid=28892.
2. Drachler, L.M., Leite, C.C.J., Hooper, L., Hong, C., Pheby, D., Nacul, L., Lacerda, E., Campion, P., Killett, A., McArthur, M., Poland, F., 2009. The expressed needs of people with Chronic Fatigue Syndrome/Myalgic Encephalomyelitis: A systematic review. BMC Public Health 9, 458.
3. Dowsett, E. G., & Colby, J. (1997). Long-term sickness absence due to ME/CFS in UK schools: an epidemiological study with medical and educational implications. Journal of Chronic Fatigue Syndrome, 3(2), 29-42.
4. Halvorsen, K. (2005). Ensomhet og sosial isolasjon i vår tid. Gyldendal Akademisk.
5. Hartberg S. & Hegna K. (2014). Hør på meg - Ungdomsundersøkelsen i Stavanger 2013. Norsk institutt for forskning om oppvekst, velferd og aldring, NOVA Rapport 2/2014.
6. Hirsch, B. J., & DuBois, D. L. (1992). The relation of peer social support and psychological symptomatology during the transition to junior high school: A two‐year longitudinal analysis. American Journal of Community Psychology, 20(3), 333-347.
7. Kapi, A., Veltsista, A., Kavadias, G., Lekea, V., & Bakoula, C. (2007). Social determinants of self-reported emotional and behavioral problems in Greek adolescents. Social psychiatry and psychiatric epidemiology, 42(7), 594-598.
8. Lau, S., Chan, D. W., & Lau, P. S. (1999). Facets of loneliness and depression among Chinese children and adolescents. The Journal of Social Psychology, 139(6), 713-729.
9. Myklestad, I., Røysamb, E., & Tambs, K. (2012). Risk and protective factors for psychological distress among adolescents: a family study in the Nord-Trøndelag Health Study. Social psychiatry and psychiatric epidemiology, 47(5), 771-782.
10. Meeuwesen, L., Hortulanus, R., & Machielse, A. (2001). Social contacts and social isolation: A typology. The Netherlands journal of social sciences, 37(2), 188-199.
11. Perlman, D., & Peplau, L. A. (1981). Toward a social psychology of loneliness. Personal relationships, 3, 31-56.
12. Qualter, P., Brown, S. L., Munn, P., & Rotenberg, K. J. (2010). Childhood loneliness as a predictor of adolescent depressive symptoms: an 8-year longitudinal study. European Child & Adolescent Psychiatry, 19(6), 493-501.
13. Ystgaard, M., Tambs, K., & Dalgard, O. S. (1999). Life stress, social support and psychological distress in late adolescence: a longitudinal study. Social Psychiatry and Psychiatric Epidemiology, 34(1), 12-19.