
Digitalt utanförskap: Ny forskning visar att 5,6 miljoner äldre personer i Storbritannien hamnar utanför på grund av pekskärmar
Trots att den digitala tekniken genomsyrar nästan alla delar av våra liv är det fortfarande svårt för miljontals äldre att använda den.
För de flesta av oss har datorer, surfplattor och mobiltelefoner gjort det lättare att shoppa, göra bankärenden och, viktigast av allt, hålla kontakten med släkt och vänner. Dock visar en nyligen genomförd studie från Storbritannien (2019) att 2,8 miljoner människor över 75 år inte använder internet och att endast 7 procent över 75 år regelbundet använder videosamtal.
Vårdgivare och anhöriga försöker ofta få äldre personer att börja använda datorer och andra digitala enheter. Men att försöka få äldre människor att använda surfplattor eller appar som Facebook, dvs. produkter som inte är anpassade för dem, kan orsaka frustration och ibland ett fullständigt motstånd mot tekniken. Hela 40 procent av de tekniska lösningar som installeras hos äldre används aldrig, men det finns starka belägg för att mer än hälften av de problem som seniorer har med digitala produkter handlar om brukbarhet, vilket är något som kan lösas genom bättre design.

Problemet med pekskärmar
Många tror att pekskärmar är rätt väg att gå, att de gör den digitala tekniken tillgänglig för alla. Många tillverkare anser att pekskärmar är intuitiva och användarvänliga, med menyer och tydliga funktioner för varje knapp. Därför utrustas ofta produkter för äldre med dessa skärmar. Så frågan är varför de äldre tycker att de är så svåra att använda?
Ny forskning från No Isolation visar att över 5,6 miljoner unika användare över 65 år i Storbritannien tycker att det är svårt att använda pekskärmar. Skälen till detta är fysiska och hälsorelaterade.

Torr och tjock hud
En vanlig missuppfattning är att pekskärmar fungerar genom att känna av värmen från huden, men detta stämmer inte. Istället måste huden vara tillräckligt fuktig för att leda elektricitet. När vi åldras blir vår hud och våra fingertoppar torrare vilket kan hindra elektricitet att passera genom huden. Problemet kan även uppstå hos personer med tjock hud. Därför kan det vara svårt för äldre att använda smarttelefoner och surfplattor. Att äldre har svårt att hantera pekskärmar behöver med andra ord inte bara handla om att tekniken är ny för dem, utan om att det inte fungerar rent fysiskt.
Flera studier visar att 60–99 procent av äldre har torr hud. Andra studier visar att pekskärmar inte kan detektera fingerrörelser från 25–28 procent av deltagarna. I Storbritannien skulle detta motsvara 1,98 miljon människor över 65 år.
Andra fysiska hinder
Pekpennor föreslås ofta som en lösning på problemet med att äldre har svårt att använda surfplattor, men funktioner som att rotera och zooma kräver att flera punkter på skärmen berörs samtidigt vilket inte är möjligt med en pekpenna. Det kan också vara svårt för personer med MS, Parkinsons och reumatiska besvär att använda en pekpenna. Själva gesterna kan dessutom vara svåra att utföra för personer med nedsatt muskelfunktion i händer eller armar. Därför kan det vara svårt för många äldre att utföra de exakta rörelser som pekpennor, pekskärmar och till med datamusen på en dator kräver.
Kognitiv svikt
I Storbritannien har 2,95 miljoner människor över 65 år subjektiv kognitiv svikt (Subjective cognitive decline, SCD), vilket är ytterligare ett hinder vid användning av enheter med pekskärm. Studier visar att 45 procent av äldre personer i Storbritannien har svårt att använda en iPad på grund av kognitiva begränsningar och att mindre än 50 procent av äldre med demens klarar av att använda digitala verktyg självständigt.
Om vi räknar med de personer som har förhårdnad hud på fingertopparna, nedsatt muskelfunktion och subjektiv kognitiv svikt uppgår antalet äldre som sannolikt har svårt att använda pekskärmsenheter till 5,6 miljoner.
Detta är hinder som måste beaktas när man utvecklar digitala verktyg för äldre. När vårt sätt att kommunicera och sköta våra dagliga uppgifter på flyttar till digitala plattformar riskerar en stor grupp människor att isoleras och stängas ute från resten av samhällets kommunikation. För att tekniken verkligen ska vara inkluderande måste den utformas utifrån användargruppens behov och begränsningar; vi bör aldrig anta att det som fungerar för en person kommer att fungera för alla andra.
Att designa något enkelt, som inte innehåller för många funktioner kan vara en lösning. Enknappsdatorn Komp från No Isolation är ett exempel på sådan teknik. Komp har ingen pekskärm och kan användas för videosamtal mellan användaren och hens anhöriga, användaren kan ta emot bilder från familjen och vårdgivare kan använda enheten till att skicka påminnelser om till exempel besök och aktiviteter. Komp har bara en knapp, vilket gör den enkel att använda utan extern hjälp.
Som en son till en Komp-användare nyligen sa.
Ibland ligger briljansen i den enkelhet som löser ett komplext problem.